Psychotic Youth: Vitale power pop veteraner

– Jeg er fremdeles singel etter skilsmissen for 4 år siden og tittelen «Forver and Never» stammer fra den følelsen som jeg finner i mine tekster på skiva. Ganske tragisk om man tenker på det, mener vokalist og gitarist Jörgen Westman, som i fjor slapp albumet med samme navn på deres eget plateselskap Red West Production. I fjor feiret de også sitt 35-årsjubileum med et av The Yum Yums-medlemmene Christian Jacobsen som produsent av en remastret versjon av «Stereoid» (1998) kalt «Steroids Revisited» og ny opptrykk av samleskiva «Bamboozle!» fra 1994. De er også aktuelle med en splitt med Tommy And The Rockets der de blant annet covrer Stiv Bators «Make Up Your Mind» og Bo Diddleys «Let the Kids Dance». Og vi har mer i vente i 2021!

Tekst: Jan-Olav Glette / Foto: Pressebilder

«Forever and Never» er en sann fest av ei skive, en riktig humørpille som du skal være skikkelig gretten for å ikke like. Konsis, snappy power pop som er søt og sentimental om hverandre, men hele tiden hardt rockende og musikalsk oppstemt. Bandsjefen og låtskriveren Jörgen Westman har funnet frem sin indre tenåring og gjenforteller på humørfullt vis opplevelser av kjærlighetens opp og nedturer. Fyll på et par spenstige coverlåter, litt 1950-talls rockabilly, punkpop og surfpunk og du har en sann vinneroppskrift som vi kan lese mer om her. I intervjuet får vi også vite om The Yum Yums-frontfiguren Morten Henriksens viktige rolle i det svenske bandets historie, gleden ved å spille musikk og om det med å bygge sine egne instrumenter.

Jörgen, når og hvor oppdaget du musikk og hva var det som gjorde deg lidenskapelig opptatt av den?

När jag var 9 år så blev jag helt besatt av Elvis Presley efter att jag tjatat på min farmor att köpa skivan «The Rockin’ Days». Jag växte upp i en liten by i norra Sverige med få barn i min ålder att umgås med, så jag var mycket ensam – så Elvis blev min «vän». Jag är fortfarande vän med Elvis 😉

Hva fikk deg til å spille også?

En vän till min storebror undrade om jag ville spela gitarr med honom så han lärde mig lite blues. I vår by-lanthandel fanns det en tjej som spelade trummor, så vi satte igång och lärde oss spela eftersom.

Hvorfor ble det sang og gitar?

Jag ville stå längst fram. Alla artister jag gillade stod längst fram. Jag såg inte ens de som stod bakom.

Hadde du noen forbilder eller mentorer underveis? I så fall hvilke og hva fikk du ut av de?

Det var väl Mats Hållander, min brors kompis som var 5 år äldre. Då jag var 18 år träffade jag Hasse i The Nomads bakom scenen och han hjälpte mig med att lista skivor som jag borde ha för att spela garagerock. Listan var lång. Den listan betydde mycket för vad som senare skulle komma.

Hvilken funksjon fyller musikk i ditt liv i dag?

Det är väl det som håller hoppet och självförtroendet uppe. Att känna i magen när man lyckats få till den där melodislingan som bara är «bäst». Och det är ett utmärkt sätt att få umgås med mina bandkompisar. Efter 35 år tillsammans är det som ett äktenskap där man tar hand om varandra.

Har du noen favorittgitar, forsterker, pedal eller mikrofon? Hvor viktig er det for deg å ha «riktig» utstyr for å få det til å låte som du vil?

Just nu är det en Guild Starfire som jag byggt om. Annars är jag en Gretsch-o-holic och spelar framför allt på en Gretsch 6120SSLVO. Jag har 2 stycken Bassman (’63 och ’64) som jag tar med mig i graven. Jag samlar och bygger även om gamla 50-talsmikrofoner, så det står väl ett 50-tal i skåpet hemma.

Hvordan skiller Psychotic Youth seg fra andre band som dere spiller eller har spilt i med tanke på musikalsk tilnærming og bandkjemi som The Buckshots, Slaves, Alimony, Bad Liver, Kent Norberg & The Straywalkers og Wish?

Energin är det samma i Psychotic Youth och The Buckshots – bara olika musikstilar. Ibland stoppar jag in lite rockabillysolon i power pop och lite pop i rockabillyn genom att ha refränger som upprepar en slinga, vilket inte finns i rockabilly speciellt mycket. Alla i Psychotic Youth har olika musiksmak privat men då vi spelar tillsammans uppstår något speciellt

Psychotic Youth har en lang historie og har hatt ulike medlemmer underveis også. Hva skiller dagens utgave av bandet fra de tidligere?

Idag är vi så nära originaluppsättningen från 1985 vi kan bli. Endast Ulf (gitarr) är «ny». Han kom med 1993 och blir fortfarande kallad «nykomlingen» 🙂 Det finns en speciell energi i denna sättning som lyser igenom. De andra sättningarna var alla bra – men denna är överlägsen.

Dere tok en lang pause på 2000-tallet etter platen «Alive Under the Midnight Sun» med unntak av noen enkelte konserter, som 20-års jubileumskonserten i desember 2005 i Göteborg og 25 årsmarkeringen i mai 2010 i Folkets Park i Kramfors (med original-medlemmene fra 1985).

Vi skulle åkt på USA-turné vintern ’98-’99 men då valde trummisen och basisten att hoppa av. Trummisen har aldrig förklarat sig, men Crippa (basist) umgås jag med ofta och han ville satsa på sitt andra band The Troublemakers. Sista gigget blev på midsommarafton 1999 i min hemstad Kramfors inför alla gamla vänner (blev CDn «Alive Under the Midnight Sun»). Efter det blev vi påminda av kompisar om olika jubiléer för bandet och gjorde några enstaka spelningar med olika musiker som kommit och gått i bandet under åren. Spelningen i Kramfors 2010 var ett försök att återgå till garagerocken men det projektet dog ut efter inspelningen 2012 av det som i år kom ut som kassetten «Retro».

Så kom dere for alvor tilbake for igjen i 2015 i forbindelse med en turné sammen med amerikanske Kurt Baker Combo og norske The Yum Yums.

Hva var det som fikk dere til å komme tilbake og hva gjorde dere så engasjerte og aktive igjen både på live og platefronten («The Voice of Summer» (2017), «21» (2019) før dere returnerte igjen med «Forever and Never» i 2020)

Att vi gjorde comeback beror helt på Morten Henriksen i Yum Yums. Han ringde och undrade om vi kunde sätta ihop bandet igen för att åka på turné med Yum Yums och Kurt Baker. Jag och Morten har hjälpt varandra sedan mitten av 90-talet och peppat varandra när det stått still. Turnén gav mig mersmak och jag började skriva musik igen. Samtidigt låg jag i skilsmässa och behövde verkligen något annat att tänka på. «The Voice of Summer» är en okej skiva men jag kände att skilsmässan tog för mycket energi så när jag äntligen flyttade till eget hem så började jag på «21» och bitarna föll på plats. «Forever and Never» är en fortsättning på denna frihetsprocess och jag har nog ett par album till inom mig 🙂

Hva er det som gjør det så kult å spille rock’n’roll?

Att skapa något tillsammans man är stolt över. Om det är rock’n’roll eller annan musikstil spelar ingen roll, känslan att tillhöra ett band är oerhört belönande.

Hva er power pop for dere?

Energi och popmeldier. Pop punken ligger nära tillhands för både oss och Yum Yums, men vi båda behåller melodierna och körerna från power popen.

Fortell om de ulike bandmedlemmenes musikalske styrke og rolle i Psychotic Youth.

Bass, vokal – Anders Nordstrand
Stadig på bas, blir aldrig stressad.

Trommer, vokal – Kent Sjöholm
Tajt, hårtslående, teknisk och få kan sjunga körer samtigt som han gör.

Gitar, vokal  – Ulf Abrahamsson
Bakåtlutad, musikalisk och våra sångstämmor passar väldigt bra ihop.

Orgel, vokal – Gunnar Frick
Håller koll på allt, kan spela vad som helst.

Vokal, vitar – Jörgen Westman
Bandledare som inte vet varifrån idéerna kommer men det är bara som att öppna en vattenkran så kommer det melodier.

 

Hvorfor valget av albumtittelen «Forever and Never» og hva vil dere kommunisere med den?

Jag är fortfarande singel sedan skilsmässan för 4 år sedan och titeln är från den känslan jag finner i mina texter på skivan. Rätt tragiskt om man tänker på det.

Hvor henter dere inspirasjon til tekster?

Plockar upp rader jag gillar från filmer eller vad folk säger. Det triggar igång hjärnan och jag spinner vidare på teman.

Hva er en god rocketekst?

Gärna en som har en kort historia med början och slut. Eller en som sätter stämningen (melankoliskt) som passar med låtens melodi och komp. Funkar även med «Baby baby» om låten vill förmedla tanklös pop, glädje eller dumhet. Det känns i magen när saker sitter ihop på rätt sätt.

Hva er den cooleste låten som er blitt skrevet og hvorfor?

Min egen «Can’t Call On Me» på senaste ligger nog högt på listan. Handlar om högerpopulister, smygfascister och nyss-Nazister som Trump, Sverigedemokraterna 🙂 Nä, men det varierar. Just nu gillar jag Masked Intruder och deras «Heart Shaped Guitar» som har både humor och en tonårings aningslöshet. Men som sagt. Det är nya favoriter hela tiden.

Designet står Niklas Wrångberg for. Hvorfor har dere valgt ham til den oppgaven, hva har dere laget sammen og hva vil dere kommunisere med det stilfulle omslaget der to guttunger spiller trommer på en krakk mens det står en ordentlig tromme i bakgrunnen og vi på baksiden kan se barndomsfotografier av dere selv (?) og en gammel TvTder man kan se dere i aksjon live.

Jag kom i kontakt med Niklas genom Ola i Sonic Surf City (gammal vän) och Niklas har nu gjort omslagen på både «21» och nya albumet. Bilden är hans egen, men den skulle lika gärna vara på mig och basisten Anders då vi var små och lekte musiker med hans mammas kakburkar och hemmagjorda gitarrer. Bilden passade perfekt till både min barndom och skivans romantiska drag. Niklas har även gjort omslaget till nästa album som kommer 1. februari.

Dere er ikke redde for å fylle på med coverlåter. Hvilken funksjon fyller de på albumene og i livesammenheng? Hvordan velger dere hvilke låter som dere skal ta fatt på?

Det är jag som tar fram låtar som jag tror vi kan göra bättre. Jag går på magkänslan av vad som är en bra låt och hittils har det funkat.

På dette albumet gjør dere to tolkninger av andres låter. Hva er deres forhold til de låtene, hvorfor har du valgt å ta de med og hva tilfører dere disse låtene i deres versjon og likedan for de andre nyutgitte platene?

Secret Services «Ten O’Clock Postman»
Ända sedan This Perfect Day gav ut sin cover på «Oh Susie» har jag väntat på att något band skall göra en cover på Secret Service bästa låt «Ten O’Clock Postman». Eftersom inget gjort det så fick jag göra det själv 🙂

The Messengers’ «That’s the Way a Woman Is»
En slump faktiskt. Hittade en video med The Messengers på YouTube med låten. Låten är utgiven 1970 men låter så mycket modernare och passar fint in i vår repertoar. Dagen efter jag hörde den spelade vi in den på 2 tagningar.

Og på «Bamboozle»! gjør dere:

Anekas -«Japanese Boy» (skrevet av Robert Heatlie)
Också en sådan där barndomslåt som bara bad om att bli körd genom power pop-kvarnen.

The Plimsouls – «How Long Will It Take»
Gammalt favoritband som har allt. Någon gång skall vi spela in «Now».

Sator – «Hot Rod Girl»
Sedan Chips och Kent var involverade i «Some Fun» 1989 så har de skrivit en låt till de flesta av våra skivor. Det blev en tradition helt enkelt.

Jackie Deshannon  -«When You Walk in the Room»
Där tycker jag vi lyckades göra låten rättvisa och annorlunda än alla andra. Världens bästa låt.

Og på «Steroids» og «Steroids Revisted» gjør dere:

Cheap Trick – «Surrender»
Gammal barndomsfavorit som jag längtade efter att få spela in. Gillar hur vi vänder på energin i vers och refräng motsvarande originalet.

Greg Kihn Band – «Cold Hard Cash»
Riktig rock’n’roll-stänkare som jag fann på en 5-kronors-LP på second hand. Tycker vi gör den okej.

Dere markerte altså 35-årsjubileumet ikke bare med et helt nytt album. Christian Jacobsen har også finpusset 1998-albumet «Steroids» til «Stereoids Revisited» og dere slapp også samleskiva «Bamboozle!» fra 1994 igjen i en ny tredje utgave.

Hva  bakgrunnen for alt dette og hvordan har dere ellers markere jubileet?

Jag var aldrig nöjd med «Stereoids» mix. Vi gjorde faktiskt 2 mixar av skivan 1997 men inget blev bra så när jag fann inspelningsbanden på vinden vid flytten/skilsmässan 2016 kom idéen upp att mixa om den. Tog några år att få spåren överförda digitalt. «Stereoids Revisited» är lysande mix av Christian.
«Bamboozle!» är väl den skivan som har flest låtar som publiken känner igen. Den släpptes i ett beränsat antal som LP 2006 på en italiensk etikett och många som aldrig fick tag på den har frågat efter den sedan dess, dessutom kunde jag lägga på en bonuslåt.

Hva synes du den største forskjellen mellom «Steroids» og «Steroids Revisted» består i?

Klarheten i ljudet. Alla instrument hörs och är balanserade. Originalet är sönderkomprimerat och jobbigt att lyssna på.

Dere har spilt inn «Forever and Never» selv. Det vil si Jörgen Westman har spilt inn og produsert. Fortell  om det valget og fordeler og ulemper ved å gjøre ting selv.

Fördelen är att vi har all tid i världen att spela in. Kostar ingenting och vi känner ingen stress i bandet. Ingen i bandet har nämnt någon nackdel ännu 🙂

Ellers har dere hentet inn norske Christian Jacobsen (The Yum Yums, The Dahlmanns) til mix og mastring. Hva har han tilført til slutresultatet?

Jag har byggt upp replokalen som en studio. Alla instrument är alltid uppkopplade mot inspelning och vi behöver bara trycka på REC. Sedan har jag byggt om en walk-in-closet i min lägenhet till sångstudio där vi lägger på all sång. Smidigt, kostar ingenting. Sedan skickar jag alla instrumentkanaler/filer till Christian Jacobsen i Moss. Han gör HELA skillnaden. Världens bästa mixare!

Here er noen stikkord som jeg vil at dere skal si litt om deres forhold til og hvordan de kan si noe om Psychotic Youth eller «Forever and Never».

Power pop
«I’m Still Waiting» på nya skivan är riktig power pop enligt mig.

Surf
Vi har nog tappat bort surfen på de senaste 2 skivorna.

Surf punk
Jag tycker ”Come On (And Give Me Something)” är en bra mix av surfpunk och new wave.

Detroit punk
«Takes You Down». Hårt MC5-riff med lite psykedeliska övertoner i refrängen.

1950-talls rock/rockabilly
«Goodbye Summer» är en 50-tals-pastich. Alla skriver upplyftande om «Here Comes Summer» etc. Jag gör tvärtom.

Garasje
«Can’t Call On Me». En av skivans bästa låtar.

Bubbelgum pop
Tror inte vi har något av detta. Vi låter Yum Yums ta hand om det.

The Barracudas
Någon gång skall vi spela in «Neighborhood Girls»…

The Ramones
Inget band inom pop-punken hade funnits idag utan the Ramones.

The Beach Boys
Körer, körer, körer 🙂

Låtlengde
Högst 2:30. Annars blir det symfonirock.

Hjerte/smerte
Jag kan väl säga så här – 90% av mina texter är självupplevda.

Kjærlighetsssanger
Vad är det? 🙂

Kurt Baker Combo/The Leftovers/Kurt Baker Band
Kurt är jättetrevlig person som skulle passat perfekt på StiffRecords. Grymt bra underhållare och trevliga musiker i bandet. Basisten Juancho sköter våra bokningar i Spanien etc.

The Yum Yums
Goa kompisar som fortfarande levererar. Nya albumet är väldigt bra!

Fortell om deres plateselskap

Red West Production
Min egen etikett där jag ger ut endast eget material.

Waterslide Records
Vår Japanska etikett där Kazu regerar!

Target Earth Records
Masao var den första som visade intresse för oss när vi lade av 1999 och gav då ut en rad skivor. Utan honom hade vi aldrig hamnat på Waterslide och kunnat åka till japan på turné.

Hvordan har dere blitt påvirket av nedstengningen av samfunnet og Covid-19 tiltakene?

Inte speciellt. Ingen i bandet har fått det men vi har tagit pauser så fort något i bandet var förkyld eller dålig av annat.

Hvordan har dere opplevd dette med lavkapasitetskonserter og livestrømmede konserter?

Vi har utnyttjat tiden till att spela in nya låtar istället då inga livekonserter går att genomföra. Trist att inte få spela live men vi gör saker för att hålla igång gemenskapen.

Kan dere til slutt velge 15, tre for hvert medlem, låter som på et eller annet vis har inspirert Psychotic Youth eller dere som musikere og si litt om hva dere liker med de låtene.

Gunnar Frick/orgel

«Let’s Have a Party» – Wanda Jackson

Låten som i sjuårsåldern fick mig att vilja börja spela rock.

«We’re Only in It for the Drugs No 1» – Ebba Grön

Låten som i trettonårsåldern fick mig att vilja spela punk.

«Funtime» – Iggy Pop

Låten som i tjugoårsåldern fick mig att vilja leva dålighetsliv med hattifnattarna.

Kent Sjöholm/trummor och kör

Vet inte hur gammal jag var, men «Rock Around the Clock» med Bill Haley & His Comets fick mig att upptäcka rocken.

«Detroit Rock City» med Kiss. Tror att jag var tretton kanske fjorton. Efter att ha hört den så ville jag börja lira trummor i ett band.

Det mesta med The Police, Jag säger bara Stewart Copeland!! Inspirerade mig otroligt mycket i början, ville bli lika bra som han….

Ander Nordstrand/bas och kör

Kiss– «Detroit Rock City»

Stal morsans virkpinnar och kakburkar och skulle vara Peter Criss, fick ångra en del efteråt. Jörgen var Paul Stanley och vi spelade playback på skolan med smink och hela kittet.

Ramones– «Sheena Is a Punkrocker»

Blev rätt såld när man hörde plattan när den kom och sen dess alltid vart med.

The Nomads – «Rat Fink A Boo Boo»

Deras fel att vi startade Psychotic Youth. Jag o Jörgen åkte ned och såg dem i Sundsvall 1983 och vi åkte hem och började repa med mål att låta lika bra…

Ulf Abrahamsson/gitarr och kör

Sweet – «Ballroom Blitz»

Sist på första sidan av mitt första blandband (som man spelade in från radio). Första låt jag ville (och kunde) höra igen och igen och igen.

Iggy & The Stooges – «Raw Power»

Köpte «Metallic K. O». på chans. Lät ju inget vidare men attityden, råheten fick mig ändå att älska det. Fortfarande ett vansinnigt bra gitarr-riff.

Posies – «Dream All Day»

Råa gitarrer, fantastisk stämsång och grymt trumspel på en enkel men effektiv låt. Gör mig på lika bra humör varje gång.

Sen finns det ju 1000 andra man vill nämna! Som Ramones, Syd Barrett, The Gun Club, Hoodoo Gurus, Redd Kross, Status Quo, The Cramps, Black Sabbath, The Church, Wilco, Birthday Party/Nick Cave, Teenage Fanclub etc. etc…
Plus en massa annat som inte är relevant i sammanhanget.
☺

Jörgen Red Westman/sång och gitarr

Elvis – Blue Suede Shoes.

50-tals rock och doowoop väckte mitt intresse för musik när jag gick i lågstadiet. Att se Elvis live på TV i «Aloha from Hawaii» var ett uppvaknande. Men innan dess såg jag Sha-Na-Na på svartvit TV och fastnade direkt för energin, melodier och underbara körer. Pappa jobbade på en bilfärja och gav mig en kassettradio, när jag var 9 år, där jag kunde sitta högst upp på förarkabinen och spela in Radio Luxemburgs 50-tals-sändningar. Detta väckte något i mig.

The Nomads – Where the Wolf Bane Blooms

När jag blev tonåring fastnade jag för punkens energi i Ramones, Sex Pistols och Johnny Thunders. Jag gillade aldrig Clash och andra band med politiska texter utan ville ha bra refränger som gjorde mig glad. 1983 kom en riktig gamechanger då jag hörde svenska bandet The Nomads och MP:n «Where the Wolf Bane Blooms». Hooooly shit! Det var nu jag förstod att även jag kunde göra låtar, starta fanzine och – göra vad som helst.

The Eastern Dark – Julie Js a Junkie

Aussie-vågen som svepte över världen runt 1987-1990 tog även mig med storm. Jag ansvarade för en rockklubb i Göteborg och bokade alla Australiska band jag kunde (Hard-Ons, New Christ etc). Dessa inspirerade mig för albumet «Some Fun». Sedan fastnade jag för Paul Collins Beat och bandet tog en ny vändning mer mot Power Pop. Idag ligger vi någonstans emellan dessa två insperationskällor ☺

Den 1. februari 2021 kommer en LP/CD som heter «Scandinavian Flavor» (Snap Records) där vi och danska Tommy & the Rockets har var sin sida. Vi gör favoritcovers. Tommy lite mer power pop och vi mera rock’n’roll.

Den 6. maj 2021 kommer en EP (Snap Records) där vi och italienska Radio Days tolkar varandras låtar, plus outgivet material.

Hoppas vi kan komma till Norge och spela snart. Vi längtar! Jag tror Morten och killarna i Yum Yums ställer upp för en rad grymma konserter då det blir dags 😉

 

Psychotic Youth – Forever and Never

 

Psychotic Youth / Tommy & The Rockets – Scandinavian Flavor Split (FUNLP​-​035)

 

Psychotic Youth – Stereoids Revisited

 

Psychotic Youth – Bamboozle!

 

Psychotic Youth – 21

 

23. april kommer Psychotic Youth med «ABBA»-EP

Her kan du søke etter og låne musikk, bøker, tegneserier og noter i Deichmans katalog