Hederos & Hellberg: Følsom rock

– Martin og jeg har et groove og en timing sammen som føles naturlig og vakker når den innfinner seg. Det blir som om vi puster med samme lunge eller noe, forklarer Mattias Hellberg som sammen med Martin Hederos er aktuell med albumet «Tilsammans mot ljuset» på Playground Music Skandinavia AB.

Tekst: Jan-Olav Glette / Foto: Johan Bergmark

Hederos & Hellberg sitt album «Tilsammans mot ljuset» er en ulidelig, vakker skive gjennomsyret av følsomt pianospill, munnspill, sjelfull sang og drømmende folketoner i rockedrakt. Vemodig, selvsikker, men mest av alt håpefull. En plate som med sine mange fine hymner og ballader har gitt både trøst og sjelero i varme sommernetter.

Den smittende genialiteten ligger i spenningen mellom pianobaren til The Doors – eller artister som Lou Reed, Bob Dylan, Velvet Underground og The Rolling Stones som de tidligere har gjort egne versjoner av – og den klassiske rocken og Värmlandsskogens folkeviser.

Her forteller de om den helt spesielle kjemien de to imellom, forskjellen mellom å opptre i Norge og hjemme i Sverige, sorg over dødsfallet til Charlie Watts, enorm lidenskap for både å spille og lytte til musikk og om den store kjærligheten til P J Harvey, Love og Bob Marley.

Når og hvordan oppdaget dere musikk og hva gjorde dere så lidenskapelig opptatt av den?

Mattias: «Det började tidigt, så tidigt jag minns..». För att citera Stig Vig i Dag Vag som var ett av mina första favoritband. Jag föddes 1973, syskonen var 7 & 10 år äldre. Så det var syrran och brorsans, som turligt nog hade god musiksmak, vinyler som jag hörde och i smyg sökte igenom på jakt efter musik som kändes kul & spännande. Det var liksom en expedition i en djungel av ljud & rytmer & i vissa fall spännande omslag/artwork. Jag fastnade framför allt för reggae tidigt, Bob Marley & the Wailers blev inkörsporten. Redan nämnda Dag Vag var ju också en form av reggae med en klädsam rockattityd. Å så var det The Rolling Stones, «Love You Live»-plattan, jäkligt loose och skön.

Martin: Det var 50-tals revival i mitten av 70-talet och det var när jag jag fick ett samling på kassett med bl.a. Jerry Lee Lewis på min 6 års dag som jag minns att jag blev besatt. «Help»-filmen med Beatles och ABBAs «Voulez-Vous» och Elvis’ död var upplevelser samma tid som jag minns påverkade mig väldigt mycket. Jag började spela fiol -79 och på den vägen blev det.

Hvilken musikk var dere omgitt og opptatt av under oppveksten?

Mattias: Förutom redan nämda var det, Neil Young, Bowie, Dylan, Iggy, The Clash.. och massa mer.

Martin: Se ovan som liten. Sen en Kissperiod i 12-årsåldern, sedan en rejäl synthperiod i mitten av 80-talet för att sedan landa i amerikansk skrammelrock ( t.ex. Dinosaur Jr.) blandat med återupptäckt av 60-70-talsmusiken min pappa spelat när jag var liten tidigt 90-tal, Stones, Dylan etc. och sen The Stooges och Love när jag träffade Mattias och resten i Nymphet Noodlers. All time favourite är nog «To Bring You My Love» m PJ Harvey.

Mattias, når begynte du å spille gitar og hva var det som gjorde at du ble betatt av dette instrumentet?

Jag började ju på kommunalamusikskolan när jag var typ 6 år. Men så tyckte jag inte det var så spännande med noter, så då tröttnade jag å så blev det diverse idrottsutövande i några år. Men jag lyssnade ju extremt mycket på musik hela tiden. Så när jag var 10-11 började jag återigen intressera mig för gitarrspelet. Syrran hade en kompis som lirade gitarr så i stället för att gå på musikskola så gick jag till honom en gång i veckan. Jag spelade in låtar med de artister jag gillade och tog med mig och så lärda han mig att spela dem med basic ackord och 2 basic skalor för den typen musik. Det var räddningen & öppningen, att lära sig spela på gehör. I vissa fall förstår jag nu att det är en fördel att kunna noter, för att ev. ta andra typer av musikjobb, så jag dissar inte det. Men för mig var det som en stoppande vägg.

Martin, når begynte du å spille piano og hva var det som gjorde at du ble fascinert av dette instrumentet?

Jag spelade piano själv parallellt med fiolen och började ta ut låtar och sånt, men som 14-åring började jag ta lektioner för att få lite bättre teknik. Som 18-åring bytte jag fiolen till improvisationspiano på folkhögskolan jag gick på i Arvika

Har du Mattias en favorittgitar? Hvor viktig er det med spesifikke gitarer og forsterkere etc. for å oppnå et bestemt lydbilde? 

Jag har en Novo elgitarr som jag fick bygd efter egna specifikationer för 7 år sedan, den har jag använt mycket sedan dess, så den är väl kanske favoriten. Men den blev inte använd på HH-plattan. Det är en annan Novo gitarr som jag använder på den. Jag har ju ett ganska genomtänkt upplägg i vanliga fall när jag spelar med Hellström eller med Janove, eller Erlend Ropstad. Min rigg i Norge består av en Fender Deluxe Reverb från 1978. Ihop med en Supro Comet. Sen har jag diverse effekt boxar. Fuzz, Overdrive, Reverb, Tremolo, Delay/Echo & ibland slänger jag in nån vibe, phaser eller liknande. I Sverige har jag en liknande rigg, men med en Princeton 68 (istället för Deluxen) som jag satt in en 12” Celestion Gold högtalare i, det har jag i Deluxen också. I studion med Hederos & Hellberg hade jag lånade förstärkare, en gammal Fender Deluxe & en Fender Bassman. Gitarren har en Lundgren special pick up och en grekisk pick up. Annars använder jag inte den gitarren så mycket, funderar på att sälja den faktiskt… På spelningarna i sommar med HH har jag använt en Fender Jazzmaster och lånade amps. Det hade så klart varit bättre att haft med sina egna amps, men jag har inte lappen och kan köra runt själv, och Martin reser från Stockholm så det har fått bli det som spelstället kan erbjuda.

Har du et favorittpiano Martin?

Jag är ganska flexibel med vilka pianon eller flyglar jag får ute på turné, föredrar ofta lite äldre grejer med skavanker och karaktär. Är inte så prylfixerad i övrigt, men har några favoriter: Philips Philicordaorgel, både fyllig och vass Tramporglar i alla dess former, ett otroligt dynamiskt instrument! Korg MS 20: en fantastisk monosynt med trolskt ljud Logan Stråkmaskin, låter kraut och barndom. Vi använder Logan, Philicorda, och Prophet Rev 2 på skivan.

Hva vil dere si er den største forskjellen mellom Hederos & Hellberg i 2021 sammenlignet med duoen som slapp det selvtitulerte debutalbumet i 2000 på Gravitation og  fulgte opp med «Together in the Darkness» på Silence i 2001 og gjorde «Bless Me» i 2013?

Mattias: «Bless Me» är en liveinspelning från vår «avskedskonsert» på Göteborgs konserthus 13/1 2003. Vi släppte en EP innan den konserten som heter «Take Care». Skillnaden på oss då och nu är att vi båda, genom att spela med flera olika band & projekt, har en helt annan erfarenhet & förmodligen större möjligheter att testa lite nya vägar att gå musikaliskt med HH som väl hörs på «Tillsammans mot ljuset» och som förhoppningsvis kan blomma ut ännu mer på nästa platta.

Martin: Håller med Mattias, vi har mer i bagaget och framförallt tror jag att alla våra andra projekt har gjort att vi uppskattar varandra ännu mer för det den andre är och iallafall i mitt fall känner väldigt tacksamhet för den kemi och det sväng jag och Mattias har ihop.

Hvordan er veien fra covere og tolkninger av andres materiale til egenkomponerte låter?

Mattias: Det var inför andra plattan som vi plötsligt kom loss med att skriva eget. Då var det Martin som kom med musiken och jag blev väldigt inspirerad och glad för att få möjligheten att skriva till dessa vackra små pianostycken. Det var faktiskt första gången jag kände att textskrivningen blev lustfylld och kul, innan hade jag alltid haft jäkligt svårt med att skriva. Men det att nåt ihop med Martin som blev vårt eget tror jag var en triggande grej.

Dere gjør også en tolkning av en låt på dette albumet, «Din Hand» skrevet av Robert «Strängen» Dahlqvist (R.I.P.) og Stefan Sundström, først sluppet av Strängen. Hvorfor valgte dere å gjøre denne låten, hva er deres forhold till Strängen, denne låten og de ulike versjonene?

Mattias: Vi hade båda fått demos från de sista inspelningarna som Robert hann göra precis innan det olyckliga slutet. Jag kände att texten till «Din Hand» är så enkel och fin att jag skickade Martin en idé om hur vi skulle kunna göra den då vi skulle spela på Roberts begravning. Robert och jag blev vänner i princip när han började i The Hellacopters. Sen blev vi ju med i Stefan Sundströms band, 2004 var det väl. Och så lirade vi med honom några år, det var nog den tiden vi umgicks som mest, det var kul. Efter det så sågs vi oftast när han kom till Göteborg & spelade med sitt eget eller med The Hellacopters.

Hvordan skiller den musikalske bandkjemien og samarbeidet på denne platen med Hederos & Hellberg fra hva dere har gjort tidligere solo og i Nymphet Noodlers, The Hellacopters, The Soundtrack of Our Lives, Ane Brun, Tonbruket, Nina Ramsby & Martin Hederos, Fire! Orchestra, Anna Ternheim, Sofia Karlsson, Håkan Hellström, Janove Ottesen, Hederosgruppen, Hot Love, Kanzeon, Nationalteatern, The Solution, Erlend Ropstad?

Mattias: Det är svårt att jämföra våran lilla duo med de andra banden/artisterna som nämns. Martin och jag har ett groove och en timing ihop som känns okonstlad och skön när den infinner sig. Det blir som om vi andas med samma lunga eller nåt.. Sen kan jag inte riktigt hitta någon gemensam nämnare på hur bandkemin har funkat i de andra sammanhangen, alla såna här sammansättningar har olika karaktärer och uttryck.

Dere har også med noen fornemme gjestemusikere på «Tilsammans mot ljuset». Hva var det som gjorde at dere ville samarbeide med dem og hva har de bidratt med på albumet?

Sag – Lotta Johanson
Lotta var med redan på «Together in the Darkness» & gästade oss live på den tiden. Jag upptäckte henne via Stefan Sundström. Lotta är grym och har ett vackert sensitivt skogsväsen uttryck när hon spelar såg som passar fint in i våran värld.

Tamburin – Mikael Herrström
Även Micke var med och producerade «Together in the Darkness». Micke är en god och fin vän som jag kännt sen 1987, när jag tjatade mig till att spela munspel med hans garagerock band Fire Engines på en spelning. Vi litar på Micke och hans öron och erfarenhet. Han är väldigt bra på att meddela när det svänger eller inte när vi spelar in. Och så har han ett förlösande skönt skratt som alltid är nära till hands.

Vokal – Christian Kjellvander
Christian är en skön lirare. Varm å go med en egen dandyhippie stil. Han & Frida var i Värmland, nära studion där vi spelade in, så vi tog chansen och bjöd in dem på grillkväll i studion med en klar baktanke om att bjuda dem på tillräckligt med vin så att de ställde upp på att sjunga lite på 2 låtar. Det funkade ju väldigt bra.

Vokal – Frida Hyvönen
Frida är en egensinnig artist med en jäkla pondus och vacker klar stämma, så att hon & Christian är ett par är ju bara väldigt hyggligt för oss & framförallt för dem.

Hvorfor valget av albumtittelen «Tillsammans mot ljuset»?

Mattias: Det är väl helt klart en passning till «Together in the Darkness». Det känns viktigare än någonsin att sträva mot ljuset, det goda, vackra & fina med att vara i livet och vårda den tid vi har tillsammans, folk & fä..

Albumet er innspilt i Silence Studio i Värmland, Glimminge 7:20 i Skåne og Studio Bruket i Tjockhult. Fortellom de ulike studioene og hvordan atmosfæren og lokalene har påvirket lydbildet på «Tilsammans mot ljuset».

Mattias: Det mesta är till syvende och sist spelat in i Silence. Det är en plats som passar oss väldigt bra. En gammal skola som blev ombygd till studio på 70-talet. Mitt ute i Värmlandsskogen, knappt någon mobiluppkoppling. Man känner sig liksom bortkopplad från omvärlden.. Det finns ett stort kök med ett långbord som inbjuder till gott hygge å matlagning. Det är bara så bra att vara där. Vi spelade ju in «Together in the Darkness» där också. Så det kändes fint att återknyta banden dit.

Dere har valgt å produsere selv sammen med deres venn Micke Herrström.

Mattias: Vi kunde inte komma på nån annan som passade för jobbet helt enkelt. Micke är lite som en medmusiker kanske lika mycket som producent. Han har ett gott öra för när det svänger och känns skönt.

Artworket er det Pär Wickholm som står for.

Mattias: Pär har vi inte jobbat med förut. Men det visade sig vara ett mycket gott val. Vi snackade och mejlade lite olika förslag fram och tillbaks. Så utformade Pär detta kollage av flera olika bilder.

Debutplata til deres første band Nymphet Noodlers – som dere hadde sammen med Jan Martens (Forbidden Colours), Jesper Karlsson(Diamond Dogs, Dundertåget, Thunder Express) og Mattias Bärjed (Mindjive, Refused, Samurai, The Soundtrack of Our Lives) – «Going Abroad» og EP-en «Impeccable Selection»er sluppet  for første gang på LP som en dobbelplate.

Mattias: Det är Coop Records på Gotland som tillsammans med Mattias Bärjed jobbat fram den här utgåvan. Jag visste inte om det knappt.. Men är givetvis väldigt stolt och glad för att det blev gjort. Mattias har mastrat om utifrån CD-utgåvorna, det låter helt klart bättre på vinyl.

Hvilket forhold har dere selv til ulike format for avspilling av musikk?

Mattias: Jag lyssnar helt klart mest på streamad musik. Men jag köper och lyssnar fortfarande på vinyl hemma. Men det är ju helt klart en fördel med streaming rent praktiskt, speciellt när man är på resande fot eller bara på väg nånstans, att ha allt i telefonen.

Dere har begge spilt mye i Norge og er med i bandet til norske musikere. Og Mattias bor her nå. Fortell om deres forhold til Norge og det norske konsertpublikummet.

Mattias: Jag har alltid tyckt att det är hyggligt att spela i Norge, framför allt kanske när jag fortfarande bodde i Sverige. Det var så märkligt när vi kom till Oslo med Nymphet och spelade på Tut Ankh Amon å det var folk där som kunde våra låtar, eller i alla fall hade lyssnat på oss. Det var stort. Och alla dessa kvällar på Last Train och Mono ej att förglömma. Sedan dess har det alltid funnits ett starkt band till Norge. Man får ju även uppleva ganska häftiga naturupplevelser när man turnérar runt i Norge, det är ju också en bonus.

Hvordan står det til med svensk musikk om dagen. Hva er bra og hva kunne vært bedre? Hvilke artister burde vi sjekke ut?

Mattias: Kolla in Johan Airijoki, Frida Hyvönen, Sara Parkman, 1900, Ossler, Anna von Hausswolf, Amanda Bergman, Christian Kjellvander.

Hva er de viktigste forskjellene mellom norsk og svensk musikkliv?

Mattias: Att svenska inte verkar kunna ta till sig norsk musik på norska, det är både synd och pinsamt.

Fortell om deres plateselskap.

Gravitation
Ett litet bolag i Karlstad, som vår vän Niclas Stenholm i Karlstad startade. Han låg även bakom Help Records som gav ut Nymphet Noodlers. Gravitation gav senare även ut The Tallest Man on Earth.

Silence
Legendariskt svenskt bolag som startade 1970 i Stockholm och sen gjorde det smarta draget att flytta till Värmlandskogarna. Har bl.a. gett ut Dag Vag, bob hund, Bo Hansson, Philemon Arthur & the Dung, Älgarnas Trädgård, Träd, Gräs & Stenar och många, många fler.

Playground Music Scandinavia AB
Playground har gett ut en av mina soloplattor och nu ger de ut HH på licens. Vet inte så mycket om deras historia.

Hvordan har dere blitt rammet av nedstengingen av samfunnet og Covid-19-restriksjonene?

Gräsmark (Session på distans)

Att i princip all inkomst av jobb har uteblivit och att livet, utan jobb, blev svårt.

Dere gjorde en unik konsert på Svinesundbroen i samarbeid med Göteborgs-Posten.

Mattias: Det var en lite speciell spelning om man säger så. Vi fick lov att stå/sitta på var sin sida av gränsen på bron. Det blåste kallt och ja… det var en unik och udda upplevelse helt klart.

Dere har nå endelig fått booket og spilt noen livekonserter på sensommeren. Hvordan føles det nå igjen å spille vanlige konserter?

Mattias: Det känns så klart väldigt bra att få spela tillsammans inför publik igen. Men det är ju fortfarande inte riktigt som det var förr. Begränsat med platser och allt det där. Ovissheten inför hösten/vinterns inomhus spelningar är svår att förhålla sig till.

Når kommer dere hit til Norge og spiller?

Mattias: Vi hoppas och tror på någon gång tidigt i 2022.

Mattias velger låter som har inspirert ham som musiker.

Journey in Satchidananda – Alice Coltrane

Groovet, basgången, glittret av harpan, bjällrorna, dronet av Tambouran. Detta är verkligen en resa i ett mystiskt, men öppet landskap. Älskar det.

Yours Until Tomorrow – Irma Thomas

En makalös sång insats på ett litet otrohetsdrama skrivet av Carole King, där Irma ger järnet så att ljudmätarna på mixerbordet går i max och distar råskönt.

Will to Tove – Neil Young

En av Neil Youngs «hidden gems» från albumet «American Stars ‘N Bars». En låt han spelade in hemma framför brasan (som hörs tydligt på inspelningen) med akustisk gitarr och sen tog med tapen till en studio och satte upp diverse instrument och gick runt och la på grejen medans tapen rullade på inspelning. En intressant, flummig text med en skön kuliss av ljud och musik.

Tokna & Galna (Sellerimix) – Dag Vag

Dag Vag betydde mycket för min tidiga upptäckt av musik. Min storasyster hade deras plattor och jag diggade det stenhårt. Byggde trumset av burkar och kartonger å satt å spelade med. Här är en liveinspelning med Don Cherry på trumpet. Intergalaktisk rock reggae.

Oh, My Stars – Nina Nastasia

Från albumet «A Blackened Air» som jag lyssnade mycket på runt perioden vi höll på med «Together in the Darkness» inspelningarna. Live brukar vi spela «Been So Long» från Ninas album. En ganska «hemlig» artist som jag tycker alla borde upptäcka. Det är lite skevt och ganska udda musikaliskt.

Laughing – David Crosby

Det går inte att inte ha med något från David Crosbys första soloalbum «If I Could Only Remember My Name» på en sån här lista. Denna platta har jag lyssnat otroligt mycket på sedan jag upptäckte den via Ebbot när han producerade Nymphet Noodlers 1993 sån ca. Ett album som för mig är besläktat med tidigare nämda Alice Coltrane. Det är som å vara på ett sakta seglande skepp i en ändlös solnedgång en ljum sommarkväll på ett glödande hav…

Allting kommer att bli bra – Johan Airijoki

Här är en artist som jag tror kommer ge oss väldigt mycket fin musik, vilket han redan gör. En sån där röst som fångar in en, texter som väcker tankar och känslor, musik som kan bröta å kränga som ett godståg, för att i nästa stund mjuk smeka din själ. Dessutom är det grymt bra live.

Down by the Water – PJ Harvey

Från ett fantastiskt album plockar jag denna smutsiga smaragd. Genialiskt sound & groove.

Our Father (Fragmented) – Sister Wynona Carr

Brinnade gospel! Satan vad det händer grejer här. Sister Wynona Carr med Reverend C.L Franklin (Arethas far & Aretha sitter i kören) New Bethel Baptist Church Choir.

Questions – Amanda Bergman

Amanda har jag varit fan av sedan myspace! Minns nån myspace? Jösses så bra hon sjunger, en fantastisk röst.

Midnight Rambler – The Rolling Stones

Uffamej… med mina tankar på den trista nyhet om Charlie Watts bortgång må jag lägga till «Midnight Rambler» med Rolling Stones till låtar som betyder mycket för mig. Versionen på «Get Yer Ya-Ya’s Out!». Det groovet å tempo ändringarna är så jävla grymt. Det var bara Charlie som kunde fixa det, så jäkla loose men ändå hypnotiskt svängigt. Charlie’s good tonight…. Hatten av. Och att han börjar «Little Queenie» på samma platta i baktakt är ju oxå helt grymt.

 

Hederos & Hellberg – Tilsammans mot ljuset (2021)

 

Hederos & Hellberg – Bless Me ‎(2013)

 

Hederos & Hellberg – Together in the Darkness (2001)

 

Hederos & Hellberg – Hederos & Hellberg (2000)

 

 

Her kan du søke etter og låne musikk, bøker, tegneserier og noter i Deichmans katalog