Gatuplan: Følelsesladet punk med smittende energi

– Det var da jeg oppdaget punken med band som Exploited og Misfits  jeg forstod at musikk var noe jeg faktisk kunne drive med selv, for jeg kunne høre omtrent hvordan de spilte på låtene ulikt den mer ekstreme metallen som ble populær omtrent samtidig på tidlig nittitall. Musikken – punken – ble veldig identitetsskapende for meg i en tid da jeg trengte det aller mest, forklarer Inge Johansson, som med soloprosjektet Gatuplan er aktuell med albumet «Kampen går vidare!» på Wild Kingdom.

Tekst: Jan-Olav Glette / Foto: Pressebilder

Gatuplans «Kampen går vidare!» er en herlig energiinnsprøytning med sitt direkte og likefremme melodiske uttrykk. En slags moderne punk. Det flommer over av catchy street punk og powerpop-riff, ska-rytmer og hiphop-snerten vokal. Gatuplan lykkes med å omforme dagsaktuelle temaer og samfunnsengasjement med personlig stil og følelsesladet tilstedeværelse og lyrikk til allsangvennlig materiale.

Her snakker initiativtaker, vokalist og bassist Inge Johansson om sin egen musikalske oppvåkning, prosjektets tilblivelse, sin kjærlighet til Norge, Oslo Ess, OnklP & De Fjerne Slektningene og om det nære forholdet mellom punk og gjør-det-selv-mentalitet.

Kan du først fortelle om valget av artistnavn?

Namnet Gatuplan tog jag från min favoritserie «The Young Ones». I första avsnittet ser dom på ett program på TV som heter «Nozin Around», och i det programmet har dom ett inslag där ungdomar på gatan får uttrycka sin åsikt. Det inslaget heter «Street Level», och det är ett sjukt kul inslag där det visar sig att allt ungdomar vill göra är att myndighetsåldern för alkohol sänks. Så jag tog namnet därifrån och översatte det till Gatuplan.

For de som ikke kjenner deg og Gatuplan allerede, hvem er Gatuplan og Inge Johansson i svensk og internasjonalt musikkliv?

Hej! Jag heter Inge Johansson och jag är en svensk punkbassist som tidigare spelat i bland annat The (international) Noise Conspiracy, Totalt Jävla Mörker och Against Me!. För ett par år sedan fick jag lite feeling och började skriva egna låtar på svenska som resulterade i ett soloalbum som jag släppte under namnet Gatuplan.

Når og hvor oppdaget du musikk og hva gjorde deg så lidenskapelig opptatt av den?

Det Orwellska året 1984 började Sveriges Television visa musikvideos i ett program som hette «Bagen», presenterat av Cia Berg. I det programmet fick jag se videos med KISS och Twisted Sister och även om jag hade svårt att ta in musik och ett uttryck som var såpass häftigt så var det enda jag visste att mitt liv från och med den dagen skulle handla om långt hår och elgitarrer.

Hvilken musikk var du omgitt av og opptatt av under oppveksten?

Hårdrock från att jag var 7 år gammal fram till att jag blev 14 – då kom punken till mig och förstörde mitt liv för all framtid. Musik var mitt största intresse under uppväxten, och jag gillar fortfarande många band jag tyckte om då.

Når begynte du selv å spille og synge og hva fascinerte med den måten å uttrykke seg på?

Jag och några kompisar bildade ett band när jag var 14 år gammal, då spelade jag bas och sjöng. Det var när jag upptäckt punken med band som Exploited och Misfits som jag förstod att musik var något jag faktiskt kunde göra själv, för jag kunde höra ungefär hur dom spelade på låtarna till skillnad från den mer extrema metal som blev populär ungefär samtidigt då tidigt nittiotal. Musiken – punken – blev väldigt identitetsskapande för mig i en tid då jag behövde den som mest.

Har du noen favorittbass, forsterker, pedal eller mikrofon? I så fall hvilken og hvorfor?

Rickenbacker 4003 och Ampeg SVT, helt klart. Använder inga pedaler, bara den där vita som säger till när basen behöver stämmas.

Hvor viktig er teknisk utstyr for at det skal låte som Gatuplan?

Musik är mångt och mycket en materialfråga, så även för Gatuplan.

Hvorfor punk?

För att det är världens bästa musik!

Hva er punk og D.I.Y. for deg?

Punk och DIY betyder samma sak för mig – det är musik, men också ett sätt att förhålla sig till musiken. Det handlar om att göra det bästa av dom förutsättningar som finns. Jag är inte världens bästa bassist, men jag övar för att bli så bra jag någonsin kan. Jag är inte världens bästa låtskrivare, men jag försöker verkligen göra det bästa jag kan när jag skriver låtar. Jag vill vara en rockstjärna på scenen, men när jag gått ner och spelningen är klar vill jag vara som vem som helst. Det är punk och DIY för mig.

Hva har du selv fått fra punken og undergrunnsmusikkscenen?

En mening med mitt liv. Det låter pretentiöst, men det är inte desto mindre sant.

Du har valgt å synge på svensk. Hvorfor?

Min norska är för dålig, så det fick bli det näst bästa – svenska.

Hvordan skiller Gatuplan seg med tanke på musikalsk tilnærming og bandkjemi i forhold til andre band og prosjekt du er eller har vært med i, som Against Me!, Alonzo & Fas 3, Bring the Drones, Cryssis, Franky Lee, Knugen Faller, Stilett, The Female Anchor of Sade, The (International) Noise Conspiracy, The Most, Imperial State Electric, Totalt Jävla Mörker, og hva har du tatt med deg fra disse bandene til Gatuplan?

Gatuplan är till skillnad från alla ovan nämnda konstellationer ett soloprojekt, så jag skrev alla låtarna själv innan det var dags att spela in plattan och plockade in dom musiker jag visste skulle göra dom här låtarna så bra dom någonsin kunde bli. Jag tror att Gatuplan är en naturlig utvecklig av allt jag gjort tidigare, och att jag nog behövde dom erfarenheterna för att våga göra mina egna låtar.

Hva er musikernes, som du har med deg på albumet, musikalske styrke og rolle i bandet?

Anna Philipsson, vokal

Anna sjunger alla körer, även om hon är lite för bra för att bara sjunga körer. En av punkvärldens mest ohörda röster, men det ska det bli ändrig på. Hon är en musikalisk urkraft och har talang för tio. Hon kom in en kväll och sjöng in hela plattan! Jag tycker också att våra två röster kombinerade för tankarna till hur Lou Watts och Boff i Chumbawamba sjunger ihop, och dom är en stor inspiration för mig.

Jouni Haapala, trommer perksusjon

Jouni spelar trummor i De Lyckliga Kompisarna och Perkele. Dessutom spelar han percussion i Electric Banana Band och TV-programmet Let’s Dance. Han blåste även Nicko McBrain från Iron Maiden av scenen i en drum battle i mitten av nittiotalet någon gång, och bara det gör ju att det är en stor ära att ha Jouni med i bandet.

Fredrik Georg Eriksson, gitar

Fredrik är kanske bäst i Sverige på att spela punkgitarr. Han kan alla stilar och är extremt säker och stadig. Vi spelade ihop i Alonzo & Fas 3 och jag blev alltid så imponerad av hur bra han var på gitarr, och hur kul han är att hänga med så jag är glad att han tog sig lite tid från No Fun At All för att hjälpa mig med Gatuplan.

Lars Ekman, keyboards

Lars är en sån där musiker som bara gör allting bättre. Jag har en idé om vad jag vill ha till en låt, och Lars förstår exakt och sen gör han så, men bättre! Jag tror han skulle bli en fantastisk producent, eftersom han har en känsla för hur musik ska kännas och samtidigt en enorm musikalisk kompetens och är fantastisk kul att hänga med.

Simon Dahlberg, gitarr

Simon spelar också i De Lyckliga Kompisarna och jobbar som musiklärare. Jag gillar att jobba med proffs, och Simon är ett proffs. Dessutom är han bergsklättare, och det kan vara bra att ha med en sån på plattan.

Du har også hatt med noen fine gjester, på skiva. Hva har de bidratt med?

Fredrik Lindkvist, Emma Swanström, Dennis Lyxzén, Henrik Wiklund

Känslomässigt stöd och oi-körer. Jag är väldigt lyckligt lottad att kalla dom mina vänner.

Hvorfor valget av albumitttelen «Kampen går vidare»»?

Jag ville ha en titel som andades nystart och optimism, det är protestmusik, men med en positiv attityd och jag tycker att titeln förmedlar det.

Du beskriver selv din musikk slik; «… Typ som en blandning av ett svenskt Rancid och ett helt värdelöst The Streets.»

Rancid är ju världens bästa band och dom satte en ny standard för punken när dom gjorde «… And Out Come the Wolves». Musikaliskt försöker jag närma mig deras koncept med torra trummor, gitarrer som ligger som mattor eller spelar ska och ha basen som lead melodidrivet instrument. Mike Skinner i The Streets är en stor inspiration för hur jag sjunger. Hans sätt att sjunga är ju väldigt inspirerat av grime, och jag försöker göra den grejen på svenska. Så gott jag kan.

Dere gjør en tolkning av OnklP & De Fjerne Slektningene sin Styggen på ryggen, men har endret navnet til «Apan på ryggen».

Jag är ett stort fan av Slekta! Och av Oslo Ess! Jag såg Oslo Ess live första gången 2011 och jag tyckte dom var fantastiskt bra. När några av dom senare ingick i OnklP & De Fjerne Slektningene så var det naturligt för mig att kolla upp dom. Jag bodde i Oslo då «Styggen på ryggen» släpptes, och det var ju omöjligt att undvika att höra den då – en riktig landsplåga! Men det utmärker en viktig skillnad mellan Norge och Sverige – i Norge lyssnar folk på rockmusik, i motsats till Sverige. Hursomhelst, «Styggen på ryggen» drabbade mig precis som den gjorde med många andra och jag kunde inte sluta lyssna på den. När det var dags att göra Gatuplan och göra en cover så kändes den självklar, och jag hoppas att även OnklP och Slekta kan se mig som en fjern slektning.

Du har valgt å produsere selv sammen med Stefan Brändström.

Han spelade i Henry Fiats Open Sore som var ett av Sveriges råaste punkband och han jobbar snabbt i studion och är kul att hänga med. Det var meriter nog för mig, och jag hoppas på att jobba ihop med honom i framtiden. Jag valde att ha honom som co-producer, för jag hade själv en väldigt klar vision om vad jag ville göra för sorts platta, men inte det tekniska kunnandet eller lingon. Det har Stefan, och han är en stor del av att skivan blev vad den blev.

Du har gjort video til tre av låtene.

Alla är gjorda i Los Angeles, jag bodde där under tre års tid. Jag tycker det blev bra att göra musik på svenska med en väldigt osvensk visuell presentation. Både Änt Boyd och Enclave Hollywood är kompisar till mig som har väldigt bra idéer och är lätta att jobba med.

Dee Dee Ramone, regi The Enclave Hollywood

PunkHjärta, regi Änt Boyd

Millenial Blues, regi The Hollywood Enclave

Doug Dean står for omslagskunsten.

När jag fick Doug Dean att göra omslaget, så var det som att vinna högsta vinsten på lotteri! Han har tidigare gjort omslag till bland annat Anti-Flag, och jag har tyckt att dom omslagen var väldigt snygga. Han frågade mig vad för sorts omslag jag tyckte om, och jag svarade att jag tycker om när omslagen ser ut som musiken låter. Han fattade precis! Och trots att han inte kan ett ord svenska så lyckades han verkligen fånga såväl budskapet som känslan i låtarna i omslaget. Den ser ut lite som en gammal vänsteraffisch som suttit fastklistrat på en vägg och bleknat lite med tiden, men som också ger en hopp om förändring och något bättre.

Albumet debuterte på andreplass på den svenske LP-listen og nienede plass på den totale listen. Hva betyr sånt for deg som artist?

Det betyder jättemycket, även om jag vet att det i realiteten inte betyder så mycket. Jag har lagt ner mycket tid och pengar på den här skivan, så jag är glad att andra också uppskattar den.

Hvilket forhold har du til Norge?

Jag älskar Norge, jag älskar Oslo! Jag bodde några år på Grønland i Oslo, och det känns fortfarande lite som «hemma» för mig för jag har många goda vänner kvar där. Norge är ett kulturland, jag upplever att människor där verkligen uppskattar musik och konst, och det kommer så mycket bra grejer därifrån. Norge var också smarta nog att stå utanför EU, det gillar jag. Så fort restriktionerna lyfts så åker jag över igen och går på tur och sätter stavkyrkor i brand! Levva Livet!

Når kan man få oppleve dette live?

Jag vet inte, just nu skriver jag låtar till album nummer två så kanske efter det?

Hvordan har du blitt påvirket av nedstengningen av samfunnet og Covid-19 restriksjonene?

Inte jättemycket. Alltså, jag sitter ändå mest hemma och lyssnar på musik och läser och äter chips och dricker kaffe. Så för mig var det ingen större skillnad jämfört med innan nedstängningen, jag märkte knappt av den. Nu när Sverige lyfter på restriktionerna och vi alla är vaccinerade upplever jag snarare en press på mig att vara social och få saker gjorda. Jag tycker inte om att göra saker.

Fortell om plateselskapet ditt og deres betydning for svensk musikk.

Wild Kingdom

Wild Kingdom/Sound Pollution har varit fantastiska att jobba med och deras betydelse för svensk musik och spridningen av svensk musik går inte att överskatta. Jag är långt ifrån deras största artist, men dom behandlar mig likväl som familj. Jag är mycket tacksam för vårt samarbete.

Hvilke andre musikalske prosjekt eller band er du med i nå og hvilke planer finns framover?

Gatuplan är min fokus, och där sjunger jag och skriver låtarna och spelar bas, men om det blir livegig med Gatuplan kommer jag ta in en basist. Men det hade varit kul att vara basist i ett band igen faktiskt. Det saknar jag. Men vi har planerat att göra en ny platta med Bring The Drones, det ser jag mycket fram emot. Jag har även spelat in en platta med Monkey från The Adicts, Kevin Preston från Prima Donna/Green Day och Phil Rowland från Slaughter and the Dogs. Den kommer under året!

Noen låter som har inspirert Inge Johansson som sanger, som musiker og som komponist

Du får en av varje, Jan-Olav!

Som sångare: The King Blues – I Want You.

Itch levererar sin rap över perfekt poppunk. När jag hörde den förstod jag ungefär vad jag ville göra.

Som musiker: Black Sabbath – War Pigs

Som basist har Geezer Butler inspirerat mig mer än alla andra basister i världen. Mycket av varför The (international) Noise Conspiracy lät som det lät var nog på grund av att jag som basist hade världens bästa trummis (Ludwig Dahlberg) att spela med och mot – hans svängiga jazzfeeling mot min Geezer-influerade pentatoniska hårda spelstil var en rätt unik kombination tror jag.

Som komponist: Billy Bragg – To Have and to Have Not

Om en låt är tillräckligt bra med bara en röst och en gitarr, så är det en bra låt.

 

Gatuplan – Kampen går vidare! (2021)

 

Sjekk også:

Gatuplan – Dee Dee Ramone (Ferske spor uke 3/2021)

Sjekk også relaterte saker under, husk forresten å klikke på «Last inn mer» for å sjekke flere.

 

Her kan du søke etter og låne musikk, bøker, tegneserier og noter i Deichmans katalog